Inatt drömde jag att jag var på en grisfarm där grisar frös ihjäl på betonggolvet. Jag fann tre små kultingar som levde bland alla lik, de skrek efter en sugga som låg längre bort i hallen, suggan hade förfryst sina bakben men började smärtsamt hasa sig mot sina små.
Jag lade mig ner på golvet och tog kultingarna i min famn, dom var mjuka och blev så lyckliga över den värmen jag gav.

Jag funderar på att börja samla på drömmar igen. Dom lyfter fram känslor och situationer man knappt kan förstå. Underbart.
Jag har insett att jag de senaste åren undviker att diskutera alla sorts existensiella frågor. De leder bara till filosofi och förvirring.
Jag läser fruits Basket, författaren tar upp alla sorts känslomässiga problem, underhållande och berörande.

En ful sak i livet är att allting går i cirklar, människor är djur, vi har ett levnadsmönster, vi går igenom samma saker, tänker samma tankar, men beroende på bakgrund sker det i olika stadier av en människas liv.

Vi gör allt för att överleva. Modeoffer, knarkare, presidenter och hemmafruar.
Alla fula ord vi kastar på varandra, kastar vi inte dom på oss själva?
Människor är lika djur, vissa människor är lika svin, någongång är vi alla svin, det var min poäng, - någongång är vi alla svin, i ett ögonblick eller en långdragen situation.
Men ingen föds till svin, och ingen vill vara svin en längre stund och ingen vill dö som svin och ingen kan vara svin dygnet runt. Vi är människor.
FAN!!
Förstår ni att jag inte kan ta upp existensella frågor, jag bara SPACE OUT!


art by: kir-tat

jag säger då det... RÖDVINSSåS  ! Och kladdkaka och potatisbakelser... mmm.... tack sanna för att du fyllde år!

Och nu så här vi denna tid kan man säga att Februari troligen blivit min allra dyraste månad jag spenderat i stockholm/etc. hoff. Det blir till att leva knapert ett tag för att komma i balans på nytt. Måste skaffa matlådor också  :/

"Waiting with patience for the spring
 When the flowers will bloom renewed again
 Knowing there's more beyond the pain of today

 Although the scars of yesterday remain
 You can go on living as much as your heart believes"

             - fruits basket intro.   lite cheesy, but that's japan.

Jag gjorde ett stort misstag. På franskan övade jag på hörförståelse (dvs, kollade på fransk animé) och så fastnade jag på Fruits Basket, i hopp om att den som många andra animéer skulle sträcka sig över en ofantligt lång tid.
MEN den var bara 27 episoder lång! själva mangan är ju över 100 kapitel, men orrrrka läsa den nu när man ändå i stora drag vet vad som händer?

Idag är det ännu en perfekt iskall (-20!) dag, vägverket sa åt mig att stanna hemma. Jag är lydig.

Jag hade en mardröm inatt, om att jag min fotoframkallning vart katastrofal, jo, nog är jag orolig allt. Jag måste köpa ett fotoalbum att fylla också.

Helt perfekt dag. Ja. Men ska man ut ska man ha täckbyxor, det orkar jag inte dra fram. Istället öppnar jag fönstret. hehe.

Det är vårsol, den värmer bra. Underbart, och fåglarna kvittrar trots kylan. halleluja. I två veckor har jag sagt att våren är på väg, vårvintern är ju faktiskt snubblande nära, den kanske börjar idag.

Nu ska jag ha bukfyllnad och säkert kommer jag läsa den där hemska mangan trots allt.  uuuurk.

Hej hopps! Än en gång snökaos i Stockholm, men är jag den enda som gillar känslan av att inte veta vad som går när eller hur? Ingenting gick efter tidtabell, bilköerna växte i stillheten & bussarna stannade endast vid ett fåtal stationer, och i tunnelbanan behövde man inte hålla i sig då man stod tillräckligt stadigt redan, ihopklämd mellan främlingar.

Sitter här med första kaffen sen pingu lämnade stan, och kom att tänka på hur vidrig andedräkt gamla rökare har.
Jag menar, kaffeandedräkt om morgonen är så mysigt, men rökare, nej, dom lyckas aldrig med det, istället luktar som som .. well. vidrigt. so, never start puffin'.

Riktigt fina dagar nu, det snöar så otroligt fint och sthlm visar sina vackraste sidor, häromdagen såg jag ett sprayat tåg som dom inte hunnit sanera och tack vare landlady är mitt rum nu städat. aaah. Livet är så underbart när man har en kaffe latte vid sin sida.

Läste om au's allergi. Det låter fan omöjligt. kommer du bli tvungen att flytta till ett snöfritt land nu?

Jag längtar mer o mer till Frankolanko. Ikväll ska jag nog skicka digitala bilder på framkallning. Ikväll är det fredag kväll, jag ska köpa naturgodis och, yey. Kaffet börjar verkligen verka nu. Jag är känslig mot allt sorts uppiggande medel. Idag är en sådan underbar dag, jag ser inte ens ett problem med att nästa lektion är matte, jag menar, det finns värre saker.

Jag har haft ett oförklarligt spritsug i flera dar nu, vodka, vin, champagne, till och med öl har jag velat ha i min källare.

Utan anledning känner jag mig utfattig, och inatt drömde jag att jag gick minus på mitt konto (går det ens?).
Är det tecken eller? Nämnde jag att jag häromdagen upptäckte att min grammatik bok var fylld av torkad fyrklöver (köpt second hand i rollo)? DET om något måste vara ett tecken, och då jag är skrockfull är det kanske därför jag känner mig så avslappnad nu?

Här är en puffin och min drömman när jag var 14:

Är jag den ende som tycker synd om röda korset? Då jag jobbar för unicef får man en hel del kommentarer i stil med "man vet ju inte vem man kan lita på" eller "ni är ju bättre än röda korset iallafall".

Måste man tro på första bästa blaska och sedan dra allt över en kant?
Allt har för och nackdelar, Hey, Yin & yang, dessutom finns det alltid värre saker.
Tvärtom talade jag med en kvinna som var sorgsen eftersom hennes pappa varit en av de första som körde RK's vita bussar i Afrika. Då blev jag också sorgsen, när jag tänker på alla som verkligen arbetat hårt för Röda korset, det är ju nämligen inte bara givare som bör känna sig svikna. Suck.

Glöm inte att 90% av gåvorna via Röda korset kommer fram, och det är bättre än Unicef!

Jag är precis hemma från jobbet, alla bara snackar om OS. Det var problem med pendeln, men det snöar ofantligt mycket ute just nu, så promenaden hem var lika underbar som den oftast är, och nej det där var inte ironi.

Jag har storslagna planer på att skriva ut mina (ett urval) digitala bilder till papperskopior och skapa fotoalbum, saknar den där känslan av att bläddra i något.
5 år sedan jag fick min lilla digitala skitälskling som börjar bli senil.

Jag vill också få en glimt solsken in i hjärtat, se livet ur ett ljusare perspektiv.
Känna våren närmande i nerverna, ta ett andetag och förengångsskull känna lungblåsornas syreutbyte.

Det är vid sådana här tillfällen som jag drog till båten för att därifrån följa efter strandkanten upp till jouthenlahti, klättra över staketet och sätta mig på den bästa stenen och bara känna utan att behöva tänka.
Och om vårarna var det översvämmnig och islossning och svanar och tillsist musöron, sommaren försvann snabbt och nästa gång var det enda som återstod gamla björnlokor och fryst gräs som bröts där man gick, och ljudet av möss som ilade i gräset.

Jag har hemlängtan, jag glömde bort pappas födelsedag, då får jag ännu mer hemlängtan.
-"Men åk hem då"
- "Men dra åt helvete, underbara perfekta du"



Little darling, the smiles returning to the faces
Little darling, it seems like years since it's been here
Here comes the sun, here comes the sun
and I say it's all right

Sun, sun, sun, here it comes...
Sun, sun, sun, here it comes...

Snapsvisor är någonting att måna om.

Här är en idélista som jag skriver ner bara för att jag inte har papper i närheten:
1. Transmanchuriska, 5 dagar moskva-peking, 3000 (exl. visum) sedan vidare söderut
2. Amsterdam
3. Schweiz via amsterdam - belgien -blabla
4. Island. always
5. Asiatiska virveln


Hey! Nu var man troligen på väg till Kraków !

Jag ska hålla munnen stängd och inte rymma ut ensam i den polska natten, hålla fokus och inte stuka fötter på principer, besöka saltsalar och drömma om drakar och operetter och äta billig underbar husmanskost, och klara budgeten med glans.
Så snart biljetten är i min hand.

Jag är sjuk. Jag vill lifta till Amsterdam, egentligen vars som helst, men Amsterdam känns möjligt. Vem vill följa med? Varför ska alla vara så bekväma av sig? Vi är ju bara människor!!!?


Här är ett gammalt blogginlägg som jag av en händelse snubbladde över, det gav mig en snapshot av den tornedalska sommaren, jag ler och myser när en lätt känsla av skruvad stolthet infinner sig.
Jag sökte efter texten till Tornedalsvisan.

http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=3435393&entry=3844152

Jag menar, är inte det här citatet gulligt:


" Men nu insåg jag plötsligt hur fel jag haft.
Jämfört med en förolämpad tornedaling
är Cosa Nostra är ett gäng
fredliga italienska pensionärer med Alzheimer.

......

Hädanefter kommer jag
få kontrollera min säng varje kväll
så att det inte ligger ett blodigt älghuvud
under lakanen. "

hmm. Jag hade rådslag över telefonen med pingu tills min mobil dog, eeh, ämnet var hårfärger.
Det är ju så att jag har en toning som skulle försvinna efter tre veckor men som nu hängt med i 3 månader som jag ville få väck.
Det slutade iaf med ett försök till att blondera... hmm, och hennan sitter fortfarande kvar, den överlever allt... nu ser jag ut som en karamell, eller well, snarare en scenekid-wannabe med vit utväxt och sockervaddsrosa toppar. öööh.
hmm. Jag vänjer mig väl, det är ju bättre än dåtiden, men det betyder att jag måste använda lätt sminkning för att överhuvudtaget komma överrens me håret. ugh.

Det var dagens äventyr, innan landlady färgade det kändes det som att befinna sig på ett ålderdomligt tivoli och vänta på att ens skrangliga berg&dalbane vagn kommer in, och ha ett skojigt pirr i magen samtidigt som man undrar om man kommer tillbaka levande.



Imorgon är det den stora redovisningsdagen, jag ska leka gudsälskare.


Lek vidare!

En kille på mitt jobb är piercare, han har schnygga piercings... aaa, ... jag vill ta hål på mig själv. Frågan är hur och var....

Mina favoritpiercingar är:  Bridge, unicorn & snakebite, ja och industrial förstås.
Men alla piercings passar olika på olika personer.

Jag funderar på navelpiercing, men det känns så tråkigt, men jag borde inte sätta fler i ansiktet, i öronen är tråkigt, och fler ställen gör väl mest ont...

kom gärna med förslag!

mmmm. Trevligaste stockholms eftermiddagen jag haft på länge, eller trevlig... Snarare så underbart AVSLAPPNAD. haha. Thx pingu o cilla.

Hursomhelst, midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra o glimma, - låt oss därför njuta av hardcore, djupt in i den ljusaste timma.

<3

I'm going to listen to skrikmusik, live är det bäst. åååååh. Sannas hus är iskallt, tacka vet jag mitt element!!!!
ÅÅÅÅÅH! Perfekt väder för hardcore! Men fan vad jag hatar moshpits! Dumma killar! Antingen klär ni av er eller så slåss ni, eller så gör ni både och !!!



art by: Jasinki

.... When you're 21 you're no fun.

Idag råkade de bli ännu en omotiverad morgon då jag stirrade på klockan tills allt var försent. Till råga på allt tror jag att det var Svenska prov idag  (?).

Pingu är i stan. Jag ville ut, really, a lot, yum yum. Men desto mer research jag gör om Stockholms uteliv desto mer äcklad blir jag. Uuusch.
Tacka vet jag café 60, och pub anchor. Jag börjar ge upp planerna om att dra på nattklubb, loord.

Jaja. Jag ska väl fortsätta vänta på att klasskompisarna fyller lagom och under tiden spara pengar.
Nyttigt och vettigt.

Första dagen på jobbet var hemsk. Som vanligt klankade man själv för allt och glömmer att man är total rookie, men det blir nog bättre ikväll.