Idag tog jag mig inte till skolan, inte ens till jobbet. sjukskrev mig från allt. 
Men jag känner mig glad och det känns som att jag genomgår en lyckad terapi av 
positivt tänkande samtidigt som det gör mig fundersam över hur när känslor är falska. 
klart man blir positivare av att inte fundera över negativa 
saker men det innebär ju inte att man en dag inte måste ta itu med skiten. 
öh. Allt blir sämre med åldern förutom vinet. 

Aja. ska fortsätta träna på att vara modig (fegare blir man även med åren) och
 tvinga mig själv ut ur källaren till helgen. Som att fördriva en snäcka från sitt skal. 
humm. påminner mig om en bra låt med slipknot - wait and bleed som i sin tur påminner 
mig om en bra människa i ett bra minne.

Varför har vi känslor? förbannade skitklumpar till minnen. Jag borde ha valt att fördjupa
 min naturuppsats i ämnet "minnet och dess funktioner" istället för vad jag har.
Så många bra människor man passerat förresten. Människor som det var menat att man
 inte ska se igen, men så kom facebook in i bilden och liksom förstörde den där biten i 
att säga "Jag mötte en gång en person...jag undrar hur hans/hennes liv ser ut nu?". 
minnet avglorifieras när man kan på facebook får klart för sig att människan i fråga också 
gjort annat, också gått vidare och typ också tycker om att käka pizza framför tvn.

While you were shining she was ready to glow
While you were running she was moving too slow
While you were staying she was ready to go