Vet ni vad man inte ska göra? Man ska inte vända sig om, och man ska inte tro att det är bättre någon annanstans, 
och om man bor i stockholm ska man aldrig fundera över partikelhalten och minnas den friska luften därhemma.
Det är saker som växer för varje gång man tänker på det, tillsist blir det hat. 

Jag är på "Jag-lever-i-en-underbart-rosa-tuggummibubbla" humör, jag längtar till allt som är sockersött och barnsligt. 
Jag längtar till Japan. FAAAN. Jag har romantiserade bilder av allt, i mitt huvud kan denna värld bli underbar, man
kan ha minnesvärda upplevelser på de värsta platserna.
Min romantiserade bild av japan har blivit en fix idé, tyvärr är jag kluven... Jag kan inte japanska, inte ens en antydning 
till att känna språket, och jag kommer nog aldrig ha ett riktigt jobb där för det blir jobbigt, men japan är inte billigt som 
"land att besöka över ett skollov" precis... Så, jag har kommit fram till att jag bör gifta mig med en japan.
Jaa, här ska jag skriva upp lite mansideal i en lista, en enda person kan förstås inte vara allting menmen:
- gula ögon (eller orangea)
- musikalisk  (kunna spela piano, trummor eller gitarr bra, eller harpa, eller vara bra på electronica...hmmm)
- blå hud 
- affärshaj eller liknande
- lång
- gärna blond, och japan.
- kampsportare, gärna bra med svärd
- körkort (eller iallafall kunna köra bil)
- intressant musiksmak
- mångbottnad
- vinkännare
- lite idiotisk adrenalinjunkie
- indian
- fina handleder
- effektiv
- kreativ tänkare
- impulsiv
- anti-ekorrhjul
- djurtämjare

Mina favoritfärger är laxrosa och orange, det insåg jag häromdagen.
Folk i min skola säger att lax är orange, lax är rosa, inte sant? rosa som i laxrosa.... !?

Jag vill ha knark och känner mig sned. Jag vill bara leva i den där (lax)rosa bubblan, leva i vacuum.
Man glömmer snabbt vars man en gång satte sina gränser, sedan kommer man dit, man tar nästan steget över,
och så ser man vem/vad som står på andra sidan och plötsligt minns man vad och varför det en gång drogs en gräns
och man liksom backar undan, lätt generad och samtidigt sårad på något sätt, uppgiven att man inte kom längre.

And I forget just why I taste
Oh yeah, I guess it makes me smile
I found it hard, it's hard to find
Oh well, whatever, nevermind