Inatt drömde jag att jag var på en grisfarm där grisar frös ihjäl på betonggolvet. Jag fann tre små kultingar som levde bland alla lik, de skrek efter en sugga som låg längre bort i hallen, suggan hade förfryst sina bakben men började smärtsamt hasa sig mot sina små.
Jag lade mig ner på golvet och tog kultingarna i min famn, dom var mjuka och blev så lyckliga över den värmen jag gav.

Jag funderar på att börja samla på drömmar igen. Dom lyfter fram känslor och situationer man knappt kan förstå. Underbart.
Jag har insett att jag de senaste åren undviker att diskutera alla sorts existensiella frågor. De leder bara till filosofi och förvirring.
Jag läser fruits Basket, författaren tar upp alla sorts känslomässiga problem, underhållande och berörande.

En ful sak i livet är att allting går i cirklar, människor är djur, vi har ett levnadsmönster, vi går igenom samma saker, tänker samma tankar, men beroende på bakgrund sker det i olika stadier av en människas liv.

Vi gör allt för att överleva. Modeoffer, knarkare, presidenter och hemmafruar.
Alla fula ord vi kastar på varandra, kastar vi inte dom på oss själva?
Människor är lika djur, vissa människor är lika svin, någongång är vi alla svin, det var min poäng, - någongång är vi alla svin, i ett ögonblick eller en långdragen situation.
Men ingen föds till svin, och ingen vill vara svin en längre stund och ingen vill dö som svin och ingen kan vara svin dygnet runt. Vi är människor.
FAN!!
Förstår ni att jag inte kan ta upp existensella frågor, jag bara SPACE OUT!


art by: kir-tat